Lars-Erik Wolfbrandt föddes i Årnäs 1928. Han var på sin tid en av Sveriges största idrottshjältar.
Löparen Wolfbrandt var bäst på 200, 400 och 800 meter. På de sträckorna erövrade han SM, satte svenska rekord och vann landskamper. NLT berättar i en artikel av Tore Hartung från december 2007 att sina bästa lopp gjorde Wolfbrandt som slutman i det svenska stafettlaget på 4 x 400 meter där han vid två tillfällen genom bragdlopp säkrade svenska landskampssegrar.
Lars-Erik, som kom att kallas ”Wolfen”, tävlade för Örebro SK. Han blev också olympisk bronsmedaljör i London 1948, i stafetten på 4 x 400, och vidare erövrade han bronsmedaljer vid EM 1950, både individuellt och i stafett.
Han spelade fotboll i Örebro dit han lockats av en farbror som såg en framtid för sina brorsöner där. Snart upptäcktes det att Lars-Erik var en löpartalang utöver det vanliga. Hartung skriver i sin artikel att Lars-Eriks grundkondition från fotbollen tillsammans med armstyrka från det hårda arbetet i glashyttan på bruket i Årnäs och flitig löpträning hjälpte honom snart till ett guld i junior-SM på 800 meter. Redan som 19-åring erövrade han nämnda OS-brons. Övriga framgångar kom sedan i rask följd.
Wolfbrandt deltog också vid OS i Helsingfors 1952. Han bedömde då att han hade sina största chanser på 800 meter, där han slutade på en åttondeplats i finalen.
Lars-Erik avslutade karriären 1957. Efter detta drev han bland annat en sportaffär i Örebro.
Sin hembygd glömde han aldrig. Han hade i flera år sommarstuga i Årnäs.
Lars-Erik Wolfbrandt var född i december 1928 och han avled i mars 1991.